torsdag 27 september 2012

Platon på Kulturhuset


Efter några timmars intensiv kritik mot Stockholms kulturhus och dess beslut att avlägsna Tintinböckerna från sitt sortiment avbröts experimentet. Tankegången hos en bibliotekschef väljer att fatta beslut åt sina kunder om vilka verk som är lämpliga och inte för mig till Platons önskan om att upprätta en "censur av fiktionens skribenter, och låta censorerna erhålla varje berättelse som är bra, och förkasta de dåliga; på så vis kan vi be mödrar och barnsköterskor läsa för barnen endast de godkända". Platons elev Aristoteles, vars försvar av demokrati och åsiktsfrihet ger återkall i vår friare kulturdebatt, hade en motsatt ståndpunkt.

I språkforskaren Umberto Ecos roman Rosens Namn bestämmer sig en inbilsk munk, tillika bibliotekarie för att med alla tillgängliga medel undanhålla sin största litterära skatt, författad av den numera rätt kontroversielle Aristoteles. Allt för att så få som möjligt ska dela den inflytelserike filosofens ovälkomna budskap. När Kulturhuset på snarlika grunder bestämde sig för att stuva undan Hergé skedde det på exakt samma grunder, men under förevändningen om ökad "diskussion".

Hur en diskussion skulle kunna stimuleras av minskad tillgänglighet förklaras inte. Nu gäller det inte enbart det skamfilade albumet Tintin i Kongo, utan ett halvsekels seriehistoria som sålts i över 200 miljoner exemplar och fått lika stor betydelse för det västerländska serietecknandet som Hamsun och Hemingway för den moderna romanen. I serievärlden har endast Asterix och Lucky Luke, med mindre uppmärksammade karikatyrer av afrikanska pirater med putande läppar, lata mexikaner och giriga mandariner, sålt större upplagor.

När Afrosvenska riksförbundets Kitimbwa Sabuni försvarar utrensningen väljer också han att nyttja det nyspråkiga "diskussion". Men när Sabuni med slagordet "vit vrede" antyder att mitt försvar av Tintin grundar sig i nedärvda genetiska sinnesslag gör han sig i ett slag till språkrör för de rasistiska attityder han säger sig vilja diskutera. Jag föredrar risken att stöta på Platon i mitt bibliotek, även i serieform för de små, framför en blind bibliotekarie gömd bakom en bokhylla, omfamnande ett arsenikbesprutat exemplar av Tintin i Kongo.