Historien om hur en avsatt amiral utan flotta genomförde Förintelsen från ett slott i Bayern

Peter Kadhammar är inte bara en medioker journalist, en beskrivning som skulle passa på mer än en av Aftonbladets krönikörer. Han framställer sig idag även som en usel historieskrivare, med en faktagranskning (och i det här fallet vad som får kallas allmänbildning) nästan lika skrämmande som ämnet han försöker diskutera. Nu handlar det om en omtalad byst, Ungerns extyrann Miklos Horthy, deportationer av nära en halv miljon judar under den tyska ockupationen och om de likasinnade, men ännu ej begångna fasor som den "nya" nationalismens parlamentariska och paramilitära representanter skulle kunna föra med sig om den vidare utökar sitt inflytande och tillåts förgifta EU:s nyss så stabila och ohotade nationella politiska institutioner. Men trots Jobbiks vurm för Horthy (och Gyllene Grynings för Metaxas, den grekiske fasciststämplade diktator som trots – jag menar tack vare – sin plötsligt död 1941 kom att spela en mycket begränsad roll i de förföljelser som ägde rum då hans regim fick ge plats för den tyska ockupationsmakten) så bör exdiktatorns roll i den särdeles brutala ungerska fasen av Förintelsen 1944-45 inte förvanskas – helt tvärtom är det knappast en slump att Jobbik valt som uttalad ikon den enande, odömda och smått beundrade gestalten Horthy framför sina verkliga föregångare (för att inte säga förebilder) Szálasi och Pilkorsrörelsen.

Överväg följande historieskrivning om Tyskland; "Efter kapitulationen vid Compiégne faller kejsardömet och en republik upprättas som så småningom hamnar under fältmarskalken Hindenburg, som väljs till president. Ineffektiv parlamentarism leder emellertid till alltmer auktoritärt presidentstyre, extrempartier får inflytande och så småningom invaderar man diverse grannländer och mördar kallblodigt mellan 7-17 miljoner judar och andra grupper. (Författarens anteckning: Hindenburg avled någonstans och en annan aktör, Hüttler någonting kom till makten och spelade någon sorts roll i händelseförloppet.)" Historiker sedan Tacitus borde vrida sig i graven.

Kadhammar: "I andra världskrigets slutskede deporterade Horthys regim på 56 dagar 437 000 judar till de nazistiska dödslägren i Polen." 

"I andra världskrigets slutskede" styrdes Ungern av Ferenc Szálasi och Pilkorsrörelsen medan Horthy levde under "bevakning" i Tyskland. Kan det möjligtvis ha någon betydelse för hur händelseförloppet – och bystbråket – tolkas av läsaren genom att utelämna denna "detalj" (Le Pens så sinnrika ordval i ämnet)? Eller att Horthy den yngre flögs kidnappad ur landet i en matta för att under pistolhot uppmana fadern att avsäga sig regentskapet och ansluta sig till sin son i fångenskapen? Krönikören i fråga åker till Budapest för att skriva en artikel om den ungerska förintelsen och nämner inte bara varken Szálasi eller PK, utan får det att framstå som att Horthys regemente, som med våld röjdes ur vägen för att bereda plats för just Szálasi och PK:s dödspatruller skulle ha begått just deras värv? Kan det tänkas att den som vill vädja med hänvisning till diktaturens fasor utan att nämna upphovsmän kanske borde överväga att göra en grundläggande, om inte grundlig research nästa gång?

Med det sagt... bysten ska bort. Men romantiserande om Ungerns förflutna, vare sig före eller efter mars 1944, legitimerar inte att den senare (och betydligt värre) fasens brottslingar sopas under amiralens inte i närheten av lika blodbesudlade matta.